Att alltid dra ut på't..

Att förklara en känsla är svårt, för den finna bara där.
Hur mycket jag än försöker, kommer mina ord aldrig få dig att känna den känslan jag har inombords.
Det bränner, gjort ont & jag vill bara slippa känna så hår.
Förstå mig när jag säger att du är underbar, förstå mig när jag säger att du är allt & lite till.
Men den känslan som får mig att känna som om dig kommer jag aldrig kunna förklara.
Du är något utöver det där extra, som man kan säga.

Tro på mig när jag säger att jag vill, jag vill du ska veta att mina ord handlar om dig.
Men jag hittar aldrig ett lätt sätt att säga det på, för jag är så säker på att du inte alls känner desamma för mig.
Jag har funderat, spelat upp scener i mitt huvud men kan aldrig få dom att bli 100% äkta.
Kanske för det inte är äkta, men jag kan inte få känslan av att det skulle hända, kan inte se mig själv så irl...
Förlåt att jag ber om ursäkt & förlåt för du aldrig kommer förstå och absolut inte veta att det är du..


Du är den jag känner, "det perfekta i den operfekta" .. Jag skulle kunna sitta dag ut och dag in och bara rabbla upp de där små sakerna du gör.. När du ser på tv, blicken i dina ögon.
När du stressar, glömmer saker och ting och minns dom i sista sekund.
När du är någonstans men vill någon annanstans.
Dessa små saker som gör dig så speciell i mina ögon, dessa småsaker du aldrig kommer förstå jag förstår.

- Men som katten sa till musen "kan jag inte fånga dig, får jag jaga dig".
Du kommer alltid vara i mina drömmar, du kommer alltid vara en person jag tänker på.
Du kommer alltid vara någon extra och vid minsta doft, blick eller händelse som händer utan dig men som påminner om dig då kommer jag tänka på dig..

- Tänker inte säga att du är den första och sista jag tänker på om dagarna, för det är min dotter.
Men du är nära inpå & jag saknar dig så..

I övrigt nu så ska jag sova dåva.. 

-G'night again!