Jag är trött på att alltid känna så här, så här meningslöst !
Har ingen livslust kvar, men försöker ändå kämpa vidare.
- Önskar jag vore starkare.
Sviken, sårad, berörd..
Jag känner mig trasig & ensam, vill någon gång känna mig lycklig.
Många frågor, fler utan svar.
Jag undrar ibland, som alla andra " varför jag ?"
Du gav mig löften, men ändå så gled dom ut i luften.
- Så kommer du och ber om förlåtelse ?
Det du inte ser är att det börjar med en lögn..
Jag är trött på lek & svek, jag har vuxit upp!
En ursäkt, fine men flera stycken?
Jag borde längre inte förlåta dig, när du får mig må så här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar